lördag 19 juni 2010

Det kunde kännas som att någon lagt en hinna över luften när de två var i samma rum.  Hinnan startade ett hav i magen och luften blev till tjock, osynlig massa som blev svår att svälja. Om man blundade kunna man känna hur osams atmosfären var, ett resultat framkommen från åratal av osagda tankar och ord, som legat och skavt i bakhuvudet hos dessa två människor.  Bakom ögonen på de båda väntade tårar oroligt och ibland hördes ett svagt knakande när någon nervöst knöt sin hand lite för hårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar